2014-03-04
23:38:07
Whomp, crack, swish, yeah!?
Vi har varit i Hemavan för en vecka i temat topptur.
För att väcka allas minnen till liv började vi på måndagen med att se på film. Ingen Travolta i huvudrollen, det handlade så klart om hur man ska undvika att hamna i laviner och hur man gör om det ändå går snett. Vi var också ute och tränade på transceiversök. Oförstående grannar tyckte att vi lika gärna kunde stanna i backen; man får ju skylla sig själva om man hamnar i en lavin, hmm. Transceiversöket blev en uppvärmning för tisdagens scenario... Vi körde i skogen och fick, när vi kom fram till lavinscenariot, veta att det hade gått en lavin där 8-10 pers hade fastnat. På plats organiserade vi oss och genomförde räddningen, som med utvärdering var mycket lärorik. Som vanligt.
Johan af Ekenstam, fjällräddare, pistör, guide och utbildare inom lavinsäkerhet, tog oss med på en tur i Kobåset. Han berätta hur han tänker när han guidar och gav oss tips och råd. Vi fick själva vara med och diskutera vägval på turen och gräva snöprofil. Han är expert på det geografiska området och lavinkunskap men trots det är han otroligt ödmjuk. (Han är uppväxt i Hemavan och har jobbat där i nästan alla år, men han ansåg sig ändå behöva mer kunskap om området) Budskapet han ger är att vi måste rätta oss efter snön och berget och hur mycket kunskap vi än får så finns det alltid mer att lära sig.
När vi kom ner från berget var det nästan redan mörkt. Vi klarade oss precis och flera tog sig fram med pannlampor i det sista.
Syftet är att vi ska få mer erfarenhet av att leda turer. Så efter att ha planerat och rekat, tidigare i veckan, for vi nu ut för att få känna lite puder under fötterna. Två grupper med två guider i vart team ledde på torsdagen. Solen sken på var sin grupp om vart annat. Alla fick med sin nån lärdom och vissa fick sina bästa puder åk ever. Grymt!
På natten vaknade jag av att det ven och, de nedskräpandes attans mäniskornas, aluminiumburkar rasslade runt om husen där vi bodde. Det varkade inte lovande. När vi kikade ut på morgonkvisten blåste snön i horisontell riktning upp över hustaken. Ingen bra topptursdag helt enkelt. Så de sista teamen att guide fick tyvärr ställa in. Som tur är har vi en veckas toppturande till innan terminen är över. Då blir det revenge.
Så vi packade bussarna, for hem tidigt, och fick erfara vad vi hade lärt oss. Toppturande är inte på våra vilkor!
För att väcka allas minnen till liv började vi på måndagen med att se på film. Ingen Travolta i huvudrollen, det handlade så klart om hur man ska undvika att hamna i laviner och hur man gör om det ändå går snett. Vi var också ute och tränade på transceiversök. Oförstående grannar tyckte att vi lika gärna kunde stanna i backen; man får ju skylla sig själva om man hamnar i en lavin, hmm. Transceiversöket blev en uppvärmning för tisdagens scenario... Vi körde i skogen och fick, när vi kom fram till lavinscenariot, veta att det hade gått en lavin där 8-10 pers hade fastnat. På plats organiserade vi oss och genomförde räddningen, som med utvärdering var mycket lärorik. Som vanligt.
Johan af Ekenstam, fjällräddare, pistör, guide och utbildare inom lavinsäkerhet, tog oss med på en tur i Kobåset. Han berätta hur han tänker när han guidar och gav oss tips och råd. Vi fick själva vara med och diskutera vägval på turen och gräva snöprofil. Han är expert på det geografiska området och lavinkunskap men trots det är han otroligt ödmjuk. (Han är uppväxt i Hemavan och har jobbat där i nästan alla år, men han ansåg sig ändå behöva mer kunskap om området) Budskapet han ger är att vi måste rätta oss efter snön och berget och hur mycket kunskap vi än får så finns det alltid mer att lära sig.
När vi kom ner från berget var det nästan redan mörkt. Vi klarade oss precis och flera tog sig fram med pannlampor i det sista.
Syftet är att vi ska få mer erfarenhet av att leda turer. Så efter att ha planerat och rekat, tidigare i veckan, for vi nu ut för att få känna lite puder under fötterna. Två grupper med två guider i vart team ledde på torsdagen. Solen sken på var sin grupp om vart annat. Alla fick med sin nån lärdom och vissa fick sina bästa puder åk ever. Grymt!
På natten vaknade jag av att det ven och, de nedskräpandes attans mäniskornas, aluminiumburkar rasslade runt om husen där vi bodde. Det varkade inte lovande. När vi kikade ut på morgonkvisten blåste snön i horisontell riktning upp över hustaken. Ingen bra topptursdag helt enkelt. Så de sista teamen att guide fick tyvärr ställa in. Som tur är har vi en veckas toppturande till innan terminen är över. Då blir det revenge.
Så vi packade bussarna, for hem tidigt, och fick erfara vad vi hade lärt oss. Toppturande är inte på våra vilkor!
