fjalledarna.blogg.se

2014-03-04
23:38:07

Whomp, crack, swish, yeah!?
Vi har varit i Hemavan för en vecka i temat topptur.
För att väcka allas minnen till liv började vi på måndagen med att se på film. Ingen Travolta i huvudrollen, det handlade så klart om hur man ska undvika att hamna i laviner och hur man gör om det ändå går snett. Vi var också ute och tränade på transceiversök. Oförstående grannar tyckte att vi lika gärna kunde stanna i backen; man får ju skylla sig själva om man hamnar i en lavin, hmm. Transceiversöket blev en uppvärmning för tisdagens scenario... Vi körde i skogen och fick, när vi kom fram till lavinscenariot, veta att det hade gått en lavin där 8-10 pers hade fastnat. På plats organiserade vi oss och genomförde räddningen, som med utvärdering var mycket lärorik. Som vanligt.

Johan af Ekenstam, fjällräddare, pistör, guide och utbildare inom lavinsäkerhet, tog oss med på en tur i Kobåset. Han berätta hur han tänker när han guidar och gav oss tips och råd. Vi fick själva vara med och diskutera vägval på turen och gräva snöprofil. Han är expert på det geografiska området och lavinkunskap men trots det är han otroligt ödmjuk. (Han är uppväxt i Hemavan och har jobbat där i nästan alla år, men han ansåg sig ändå behöva mer kunskap om området) Budskapet han ger är att vi måste rätta oss efter snön och berget och hur mycket kunskap vi än får så finns det alltid mer att lära sig.
När vi kom ner från berget var det nästan redan mörkt. Vi klarade oss precis och flera tog sig fram med pannlampor i det sista.

Syftet är att vi ska få mer erfarenhet av att leda turer. Så efter att ha planerat och rekat, tidigare i veckan, for vi nu ut för att få känna lite puder under fötterna. Två grupper med två guider i vart team ledde på torsdagen. Solen sken på var sin grupp om vart annat. Alla fick med sin nån lärdom och vissa fick sina bästa puder åk ever. Grymt!

På natten vaknade jag av att det ven och, de nedskräpandes attans mäniskornas, aluminiumburkar rasslade runt om husen där vi bodde. Det varkade inte lovande. När vi kikade ut på morgonkvisten blåste snön i horisontell riktning upp över hustaken. Ingen bra topptursdag helt enkelt. Så de sista teamen att guide fick tyvärr ställa in. Som tur är har vi en veckas toppturande till innan terminen är över. Då blir det revenge.
Så vi packade bussarna, for hem tidigt, och fick erfara vad vi hade lärt oss. Toppturande är inte på våra vilkor!

Ingen har kommenterat än bli den första!

2013-11-26
17:06:42

Utkast: Nov. 26, 2013
Ingen har kommenterat än bli den första!

2013-11-17
20:07:00

Grottveckan

Man vill ju inte ta ut sig i onödan så grottveckan inleddes med en ledig Måndag. På tisdagen satt hela klassen tillsammans i klassrummet och hjälptes åt att laga de tälten som med tiden oundvikligen har slitits och gått sönder.

På onsdag hade klassen gjort sig förtjänt av lite motion och ute-tid. Detta var första gången som Fjälledarspelen anordnades. En tävling med fyra lag där allt ifrån tältuppsättning på tid till kartsymbolsstafett till frågesport satte deltagarna på prov. Dagen spenderades utomhus vid ett vindskydd och det var nöjda miner och rosiga kinder som följdes åt på vägen hem.

Torsdagen och fredagen lades all energi åt att komma i ordning inför grotturerna som skulle ske över helgen strax utanför Mo i Rana.

Efter en utmanande och spännande bilresa på delvis väg delvis is var vi framme. Guiderna presenterade utrustningen som vi skulle ha för helgen och ett febrilt letande efter storlekar inleddes. När väl alla var färdigkittade och någorlunda mätta efter en fika så bar det av mot första grottöppningen. Vi slukades fullkomligt av jorden och berget. Väl inne i en av de inre salarna släckte vi alla pannlampor och ett totalt mörker var det ända som kvarstod.

Efter lite generell information i mörkret var det dags att tända igen och gå en sväng tillsammans. Poängen med denna korta rundtur var att vi skulle lära oss tyda de kartor vi fått ut och förstå avståndsförhållanden. När väl alla förstått hur grottan i verkligheten förhöll sig till grottan på kartan fick vi utforska två andra gångar som båda slutade i varsitt vattenlås i par om två. I det ena vattenlåset fanns till och med en fisk, en liten blek röding som inte såg speciellt frisk ut men som ändå gjorde stor succé då det var det ända livet vi stötte på förutom oss själva.

På söndagen gick vi högre upp på samma berg och gick in i en ny grotta. Den här gången fick kartan en helt ny innebörd då det var ett oerhört komplext system, liknande en labyrint, med en ingång till det aktiva systemet. Men med våra rutinerade guider framför, emellan och bakom oss klarade vi av att ta oss igenom detta virrvarr av gångar och få se ett hål som kallades avgrunden och lite av det aktiva systemet.

Att påstå att fladdermöss är skickliga flygare är nästan en underdrift. Vi hade sådan tur att i en av gångarna, där vi på alla fyra var tvungna att krypa fram, satt en liten fladdermus. Att få se detta var, enligt min personliga åsikt, något alldeles extra då man befann sig enbart några centimeter ifrån denna mystiska varelse. Jag önskar att jag kunde förmedla på ett förståeligt sätt vilken sorts skicklighet det hade krävt av denna lilla bevingade luddboll att ta sig dit vi träffade den men då blir jag nog tvungen att ta med er till den platsen.

Allt som allt var detta en av de häftigaste veckorna hittills. Att själv få utforska en grotta och, för sig själv i alla fall, upptäcka något helt nytt och annorlunda var det många som tog med sig där ifrån. För er som aldrig provat kan jag bara säga att speleologi erbjuder fortfarande möjligheter till ny nyupptäckter och spännande äventyr.

 

//Johan Eklöf

Läs 1 kommentar. Lämna den andra kommentaren!

2013-10-20
18:58:00

FOTO
På måndag morgon packade vi minibussarna och begav oss iväg till Saxnäs och Marsfjäll Mountain Lodge. Där fick vi slå upp tälten och under hela veckan hade vi tillgång till "storstugan" som är en jättefin konferenslokal med timmerväggar, kamin och bar. Eftermiddagen bestod av grunderna i foto; bländare, slutare och iso och vi fick både teori och öva på våra egna kameror. Kvällen lämnades fri för egna aktiviteter och då passade vi på att ta en bastu. Väldigt trevligt (speciellt innan vi hittat lysknappen). :) 
Tisdagen fortsatte med teori om närbildsfotografering och efter förmiddagsfikat fick vi testa på våra nya kunskaper i omgivningen runt Lodgen. Det var många som lyckades få till riktigt fina närbilder!
Eftermiddagen fortsatte med en tur till Stekenjokk för att fota landskapbilder. Vi hade en blygsam sol som försökte tränga sig igenom molnen, men bara vidderna i Stekenjokk är helt fantastiska! Tanken var att vi skulle ta oss upp på en topp som kallas Stihke, men tog oss inte ända dit. Istället vände vi om, fikade vid bussarna och passade på att testa långa slutartider vid en bäck innan vi slutligen tog oss tillbaka till Lodgen. Där väntade sedan en första genomgång av Lightroom som Eric skulle hålla i. I Lightroom fick vi testa alla reglagen och se vilka effekter de gav och även chansen att redigera våra egna bidler som vi tagit under dagen.
Onsdagen början riktigt tidigt och vi klev upp vid sex. Vi skulle nämligen upp på höjden och fota gryningen. Det blev en hel del fina bilder! Efter någon timma vände vi åter mot en välförtjänt frukost. Förmiddagen fortsatte sedan med mer Lightroom. Vi fortsatte att redigera bilder och lära oss mer om funktionerna i programmet. 
Lunchen intogs och vi begav oss sedan mot Fatmomakke där Magnus skulle berätta om sin egen kåta och mer om historien kring byn. Väldigt roligt att lyssna på! Sedan fick vi uppgiften att gestalta Fatomakke med tre bilder. Under lite mer än en timme fick vi gå runt och fota för att sedan välja ut tre bilder att redigera som skulle visas upp vid ett senare tillfälle. Då vi klivit upp så pass tidigt denna morgon så var kvällen fri för var och en att spendera som vi ville. 
 
Torsdagen började med Actionfoto och fortsatte sedan med Marknadsföringsfoto där klassen delades in i grupper om tre. Vi fick uppgiften att komma på en produkt som vi i gruppen ville marknadsföra i bildform. Vi hade sedan fram till lunch på oss att fota tre bilder som sedan under kvällen skulle presenteras för resten av klassen. Efter lunch stod det ännu en utflykt på schemat, nämligen Satsfjället. Under natten hade det kommit lite snö så fjällbjörkarna var täckta med snö och rimfrost. På grund av tjock dimma så såg vi aldrig toppen men en bit upp för fjället kom vi och kamerorna gick varma. Självklart så tog vi en gruppbild innan vi gick ner igen. 
 
Klockan sju på torsdag kväll var det dags för bildvisning av bilderna från Fatmomakke och marknadsföringen. Alla hade verkligen superfina bilder och jag blev mer än imponerad! Det finns så mycket talang i klassen! 
 
Fredagen bestod mest av klassmöte och städning. Vi fick även göra ett studiebesök på Marsfjäll Mountain Lodge  och träffa ägarna. Det var en trevlig vecka i en trevlig miljö. 
 
/Penélope
Ingen har kommenterat än bli den första!

2013-10-06
17:06:00

PRIMITIVT LEDARSKAP
Vecka 37 var det dags för ledarskapsträning. Vi skulle ansvara för 2 dagars team building för alla nya ettor på Luspengymnasiet här i Storuman.

I början på veckan planerade vi vår uppgift. Efter att ha kommit hem från en äventyrsfylld och utmanande glaciärutbildning kändes det i början lite opeppande. Men när det sjunkigt in och vi insåg att detta var ett ypperligt bra tillfälle att få träna vårt ledarskap så höjdes motivationen.

Lina tycker att samarbetsövningarna på torsdag eftermiddag var en av höjdpunkterna. Vi hade 11 stationer som krävde logiskt tänkande, problemlösning och fysisk styrka men framför allt kommunikation och samarbete.

Nattäventyret var Hannes favorit. När det blev mörkt gick eleverna en runda i skogen med bara lykta. Vi klädde ut oss till skogsrå, jättar, älvor och andra väsen. Syftet var att de skulle lära sig om den gamla folktron. Men vi såg till att de blev rejält skrämda på kuppen!


Summan av kardemumman... vi hade jäkligt kul och fick en bra chans att träna ledarskap på riktigt. Och eleverna hade nog ännu roligare. De satt uppe halva natten runt lägereldarna i sina egenbyggda vinskyddshem och hade om vi får säga det teamat ihop sig bättre. Mission complete!

//Hannes and Lina
Ingen har kommenterat än bli den första!

2013-09-28
22:43:00

SAREK

Hur den här veckan skulle visa sig bli hade nog ingen förväntat sig på förhand. Att det skulle bli blött visste vi, men inte att vi skulle skapa ett nytt uttryck - "Sarekblött".

Bussen kom fram till Vietas, Stora Sjöfallet, på eftermiddagen. Därifrån åkte vi med helikopter, vilket var premiärtur för många, i riktning mot det lilla fjället Nammatj, i utkanten av Sareks Nationalpark. Efter nån kilometers vandring så slog vi upp första tältlägret.

Morgonen efter började vi vandra uppåt längs Rapadalen, genom snår och över blöta myrar, under ett lätt men ihållande regn. Stigen vi gick på var relativt lätt att följa trots allt, om än smal. Vår vandring gick nere i dalen, längs den å som längre ner rinner ut i ett vackert delta som finns på så många bilder från Sarek. Vi fick se det vackra deltat från luften genom helikopterfönstret då vi flögs in dagen före.

I höjd med toppen Alep Spádnek slog vi nästa läger, i närheten av en liten höjd. Där stannade vi en dag innan vi gick vidare. Och att vi stannade visade sig vara viktigt, eftersom en av oss blev illamående och yr pga. vad som skulle visa sig vara ett virus på balansnerven. Så hon fick flygas ut med ambulanshelikopter. Utflygningen gick bra och vi övriga fortsatte vår vandring längre in i Rapadalen.

 

Under vandringen mot Skårkistugan passerade vi många vattendrag som vi fick kliva, hoppa eller vada över. Under tiden hade regnet börja öka i styrka och var som starkast under natten och morgonen efter. Tanken var att vi skulle fortsätta norrut upp på kalfjället, för att efter ytterligare några dagar nå Stora Sjöfallet och hämtas upp där med buss.

Läget hade dock förändrat drastiskt då vi hade fått en väderprognos som inte skulle vara till vår fördel uppe på kalfjället. Många decimeter nederbörd och minusgrader pratades det om och de flesta hade regnkläder som inte höll tätt och inte heller med sig kläder för att klara den kylan, då den inte var förväntad under den tid på året som vi var där. Men det största problemet var inte vädret, utan att den satellittelefon vi hade fått med oss var helt utan ström. Området vi skulle bege oss mot hade ca 1-2 dagar till närmsta mänskliga kontakt, så om något oförutsett skulle hända så skulle vi vara farligt utelämnade.

Efter många diskussioner på morgonen beslöt vi oss istället för att stanna i dalen och bege oss i riktning mot den lägerplats vi hade haft i närheten av Alep Spádnek. Där fanns det två fotografer som vi hade delat lägerplatsen med, som vi visste också hade en satellittelefon. Så när vi kom dit fick vi tag i folk från civilisationen så att vi kunde bli utflugna dagen efter. Vattennivåerna hade ökat drastiskt och vattendrag som vi bara klivit över dagen före hade vi nu helt plötsligt problem med. Och den bäck som stod mellan oss och vägen ut ur Sarek var under kvällen helt omöjlig att ta sig över, pga. det starka vattenflödet. Vattnet dånade. Respektingivande var det.

Morgonen efter hade mycket vatten sjunkit undan och hastigheten på vattnet var inte alls som kvällen före. Så vi tog oss över. Vi vandrade sista dagen under uppehåll och humöret var genomgående positivt. Vi slutade resan som vi startade. I en helikopter över Nammatj.

Den här gången blev resan tyvärr kortare än vad vi hade förväntat oss, men ändå mycket lärorik!

 

/ Veckoansvariga Per-Erik och Sara

Ingen har kommenterat än bli den första!

2013-09-27
14:48:00

GLACIÄRUTBILDNING
Vi hade otaliga gånger fått höra att det skulle bli blött och kallt, det infriades. Det var också väldigt kul och lärorikt.
Tidigt på Måndag morgon fyllde vi skolans minibussar och tog sikte på Oxtindarna, ca 4 timmar från Storuman i höjd med Hemavan.
Vi mötte upp våra instruktörer i Umbukta, bergsguiden Christian Edelstam och aspiranterna Oscar Wahlund och Magnus Eriksson.
Efter någon timme tornade den stora isbiten upp sig, vårt hem dom kommande 6 resp. 10 dagarna.
Väl framme vid parkeringen var det en timmes brant promenad upp till basecamp, precis bredvid glaciären.

Vi började på tisdagen kl 9, med stegjärn och isyxeteknik, vilket inte var helt självklart för många som inte hade någon tidigare erfarenhet.
På eftermiddagen ökade svårighetsgraden med lättare isklättring och replagsträning. Efter dagens slut och lite varm middag samlades vi för teori, med reflektioner över dagen. Trots det dåliga vädret var alla riktigt nöjda med dagen och entusiastiska över resten av veckan.

På onsdagen fortsatte vi med replagsteknik och säker färd över glaciär. Vi färdades längre upp på glaciären för att hitta lämpliga ställen att öva sprickräddning.
Vi kunde bara konstatera att väderprognoserna stämde till punkt och pricka, regn, regn och mer regn.

På torsdagen stod sprickräddning på schemat. Efter torrövning uppe vid basecamp gick vi ut på glaciären för att testa systemen vi lärt oss. Vi lärde oss bygga ett snöankare med hjälp av bl a isyxa för att sedan med hjälp av ett 3 till 1 system hissa upp kamraten ur en spricka. Det dåliga vädret ökade känslan av en realistisk räddningssituation där vi stod på alla fyra i snön, genomblöta av snöblandat regn. Alla lyckades få upp sina kamrater utan incidenter.

Efter fyra dagar regn och blåst öppnade himlen upp sig och alla njöt av solen som värmde. Det fantastiska vädret utnyttjades till fullo med en topptur upp på Okstindan. Turen tog 9 timmar, 5 timmar upp och 4 timmar ner. En fantastisk avslutning på en fantastisk vecka.

På lördagen tackade största delen av klassen för sig och packade ihop för att lämna tre tappra själar kvar:) Fredrik, Hannes och Andrè valde att göra fortsättningskursen med Christian.

Det var lite kämpigt att se alla andra åka hem för att själv stanna kvar i regnet som nu hade gjort comeback. Vi släppte dock snart alla sådana tankar när vi kom ut på glaciären igen för en kurs i isklättring.

Då vi nästkommande 4 dagar endast var 3 personer på en guide hann vi med otroligt mycket, några av momenten vi gick igenom var:

Reptekniker
Kamraträddning, fördjupning
Alpin klättring på klippa
Turplanering
Navigering

och mycket mer.....

Jag, Andrè och Hannes var alla otroligt nöjda med veckan!

/ Veckoansvariga: Fredrik och Teo
 
 
Ingen har kommenterat än bli den första!

2013-09-09
18:07:00

SYNSKADADE - LEDARSKAP
Så var det dags igen. Efter flera veckor av lov, projekt och praktiker ses vi i en av Jämtlands västligaste och kanske norsktätaste byar, Storlien.

När jag kommer fram till STF Fjällgården, där vi ska bo, berättar Tina- som äger stället ihop med sin man- att de har haft ca 7°c och regn de senaste dagarna. Men dagen innan vi kom slog det om. Högtrycket var här och det skulle stanna hela vår vecka.
 
Synskadades Riksförbund och Friluftsfrämjandet har i många år anordnat resor till fjällen för synskadade. I år kom de från bl.a. Skellefteå, Stockholm, Göteborg och Vilhelmina för att än en gång uppleva fjällen. Åtta deltagare som alla har varit på vandringar förut samlas för just det och gott sällskap. Vi kom för detsamma och för att lära oss att ledsaga.
 
Med mygg och varandra som sällskap ger vi oss av, första dagen, på en vandring i närområdet. Över myren rakt bakom huset och upp i fjällskogen. Vi får lära oss hur det går till att ledsaga. Många vill ha ledsagning på olika sätt; en hand på ledsagarens armbåge eller axel, ett 2m elrör mellan sig eller så har de sin egen hund. Sofia har sin hund med sig. Med hjälp av hunden är hon snabbast av alla och jag är imponerad av hur smidigt det går, hon har bra balans och korrigerar snesteg. Hon föddes blind och har vant sig vid att ramla säger hon.
 
Dag två vill halva gruppen vara ute längre och sova i tält. De vandrar från Rundhögen till Blåhammaren och efter övernattning fortsätter de mot Storulvåns fjällstation. Efter två nätter kommer de hem utarbetade och nöjda.
De som var kvar gjorde dagsvandringar. Vi gick till vattenfallet Brudslöjan i minst sagt brokig och stenig terräng. Det satte oss och deltagarna på prov och man märker att leder man själv inte hade valt att ledsaga faktiskt funkar. Nästa tur utgick från Storulvån för att utforska dess fjäll, en sommarvarm dag med fina leder och glatt humör.
 
Nästa dag, då åskan drog in, åkte vi på historiskt äventyr. Vår vandring i Handöl blev stoppad av en avstängd hängbro men vi fann annat att göra. Till våra frasiga våfflor med hjortronsylt fick vi höra historien om alla de Karolinerna som stupade på Karl den XII:s tid i fjällområdet där vi vandrat. Det är häftigt att tänka att det hänt så mycket där man satt sina fötter.
 
Efter att vi återförenats gjorde vi en gemensam botanisk vandring på Blomsterstigen, som börjar i Storlien, där vi också lärde oss historian om Dr. Westerlunds hälsoarbete på orten.
 
Det är ett glatt gäng och stämningen är bra, en feelgood start efter sommaren helt enkelt. Veckan avslutas med tre rätters middag och kulturkväll. Det blir många tal, sång och musik med gitarr, flöjt och klappande.
 
Tack för en vecka bättre än jag kunnat ana.
Lina Segergren
Ingen har kommenterat än bli den första!

2013-06-25
11:49:00

KLÄTTRING

Under den senaste veckan var Teodor Day och Jon Ranunger veckoansvariga.

Veckan bestod av fyra dagars grundkurs i klippklättring som ingår i utbildningen.

Man kunde även välja till räddningskurs 1 och 2.

 Hennes agerar offer och hoppas på räddning av Fredrik under räddningskurs 2. 

 

Under utbildningens gång bodde vi i Stugun, några mil utanför Östersund och klättrade på Stuguberget. Under dagarna som vi var där så låg vi i tält nedanför bergsvägarna och detta förhöjde och gjorde veckan ännu härligare efter att inte varit ute en längre tid i tält på flera veckor.

Vi hade delat upp klassen i fyra lag efter tidigare erfarenheter, inlärningsmetoder och intresse.

Första dagen fick vi börja med att gå igenom all utrustning, knutar och repellering nedför väggen.

 

 

Andra dagen gick fortsatte vi med att lära oss bygga ankare för att kunna repellera ner sig men även klättra upp.

Det var även under dag två som klättermomentet kom i i bilden och alla fick prova på för att hitta sin egen metod och teknik för att ta sig upp.

Tredje dagen fortsatte vi med ankarbyggen och användning av kilar, kammar och slingor för att bygga sådana. Den utrustning som vad läskig att använda i början av veckan började man nu att lita mer och mer på.

Vi fick också en lätt genomgång evakuering men inget större för det kom mer på extrakursen.

Fjärde dagen var en heldags klättring med en 2,5h led klättring – två replängder lång, en sk. Multipitch, och efter lunch fick man fortsätta att finslipa på sin teknik genom att antingen topprepsklättra eller för dom som vill, ”tradda” (traditionell klättring). 

Rodriguez påväg uppför hickande giraffen 

Veckan tycker jag har varit mycket lärorikt och man känner sig nu säker att gå ut med sina vänner och genomföra en säker klättertur. Man har också insett vilken användning man kan ha av klättringen utanför klippväggen med alla knutar och reptekniker man lärt sig som är bra att kunna om man vill jobba inom t.ex. fjällvärlden

 

 Ottilia och Lina väljer att hänga löst i Stugun efter en toppenvecka!

Mvh

Jon Ranunger

Läs 1 kommentar. Lämna den andra kommentaren!

2013-06-01
19:33:00

KANOT OCH FÅGLAR
Den här veckan varvade vi mellan fågelskådning och kanotpaddling i kanadensare.

Fågeldelen började med att vi studerade inspelade fågelläten tillsammans med bilder på ett antal vanliga arter. Sen gick vi ut för att försöka lokalisera och få syn på bl.a. bofink, lövsångare och björktrast. När man stannar upp och lyssnar så hör man hur otroligt många läten som hörs samtidigt! På tisdagen åkte vi med tubkikare och fågelböcker till ett fågeltorn i Ammarnäs för att fortsätta studera fåglar. Här såg vi knipor, brushane, bläsänder och drillsnäppor plus ett flertal andra arter.

Måndag eftermiddag tillbringade vi i badhuset i Storuman. Där tränade vi på att välta kanadensare rätt väg efter tippning, för att veta hur man gör om man ex. skulle råka välta upp och ner ute på en sjö. På onsdagen tränade vi paddlingsteknik på en sjö strax utanför Storuman. Det var strålande solsken och klarblå himmel, så vi njöt gott av att sakta glida fram över vattenytan.

På torsdag morgon åkte vi iväg till Bäsksjön i Vilhelmina kommun. Där skulle vi, i två olika grupper under två dagar paddla kanot med Björn Andresen och skåda fågel med ornitologen Inga Olofsson.

Gruppen som skulle paddla fick först lära sig lite grundläggande paddlingsteknik och hur man mest effektivt styr en kanot. Sen var det dags att ge sig av! Det var en helt underbar tur på Baksjöån med fantastisk natur längst stränderna. Grönskande björkar och gula kabbelekor reflekterades i det blanka vattnet och allt som hördes var fågelkvitter. Efter vi paddlat ungefär en och en halv timme kom vi fram till lägret som Björn byggt upp. Medan vi satt vid eldstaden och åt lunch berättade Björn om sitt företag Silence of Lapland och efter maten visade han tältkåtan som han bygger upp varje år. De flesta av oss lyckades somna på renskinnen inne i kåtan och efter den sköna middagsluren packade vi kanoterna och paddlade iväg i tystnad.

Fågelskådningsgruppen fick alltså träffa ornitologen Inga Olofsson, en sann entusiast och glädjespridare. Vi tittade och lyssnade på några vanliga fågelarter som bergfink, bofink och lövsångare. Vi fick även stifta bekantskap med bland annat enkelbeckasinen, bläsanden, knipan, sångsvanen, grönbenan, sädgåsen och den otroligt vackra svarthakedoppingen. En av grupperna hade även turen att se en älgko med kalv!

Tack Björn och Inga för två fantastiska dagar och vädergudarna för det fina vädret.

/ Per-Erik och Emilia
Ingen har kommenterat än bli den första!

2013-05-27
21:01:00

TREVECKORSTUREN
Första veckan bjöd på strålande sol dygnet runt, i princip. Vi gick på kalfjället och möttes av några riktigt sega backar de två första dagarna. Och som alla vet så betyder uppförsbackar i slutändan även nedförsbackar. Magnus tog turskidåkning med pulka till en helt ny nivå när han under andra dagen bokstavligen flög ner för backen från Stuorajåbba ner till Rävfallsstugan. Trots stighudar under turskidorna så var det bevisligen inget fel på glidet när Herr Lysell var i farten.
Tredje och fjärde dagen på turen så färdades vi efter Vindelälven på väg mot Dalavardostugan. Då älven fortfarande låg täckt av metertjock is så kunde vi skida oss fram på plan mark och vi avverkade nästan en mil innan lunchpaus. Med solen som gassade i ansiktet kändes inte pulkan alltför tung att dra på. Tänk vad lite sol kan göra!
Men självklart så är det ju så att en tur utan missöden är ingenting man lär sig något på. Några kilometer från Dalavardo så får vi bensinläckage som dränker ena tältet och Erics dunjacka. 'Aldrig mer plastdunkar från macken' är något som skrivs med stora bokstäver på Kom Ihåg-listan. Väl framme i Dalavardo så slog vi upp tältet så det fick vädra ur sig så gott det gick och de följande två nätterna fick spenderas inne i Dalavardostugan.
Under söndagen, turens sjätte dag, hade männen i laget planerat in en monstertur på 17km i ospårad terräng. Vid det här laget var jag väl medveten om min egen förmåga att dra den tunga pulkan och att dessutom göra det i lössnö var inget jag nappade på direkt. Men de var fast beslutna att det skulle gå och genom att lämna allt ansvar på herrarna så beslöt jag mig för att ge det ett försök. Och visst var det ju så att sträckan inte alls var så farlig som jag målat upp det. Föret i skogen var bättre än väntat och uppe på kalfjället låg det endast någon centimeter nysnö. Och trots ännu ett missöde under morgonen och en något höjdineffektiv omväg till Luspasjaure så var vi framme och kunde slå läger innan klockan slagit 17. 
I Luspas samlades alla klassens grupper och vi fiskade och hade lavinövning med vår lärare Håkan och rektorn Per-Joar. Våren gjorde sig kraftigt påmind under dessa dagar då vi ständigt fick trampa runt i slasket på sjön. Och om lite sol kunde göra en på riktigt bra humör så var det ingenting jämfört med vad lite slask kunde göra för att få en på riktigt dåligt humör. 
Efter tre nätter i Luspas kunde vi äntligen fortsätta våran tur ner mot annat fiskevatten. Vi tog sikte mot en plats som på kartan var döpt till Skaule där det låg ett antal riktigt fina kåtor och stugor som mest troligt tillhör samerna. Vi slog upp tälten bakom en av stugorna för att få lä och under den kommande natten tog vinden till så pass att vi hade svårt att sova. Nu fick verkligen våra Kerontält från Hilleberg visa vad de gick för! Under morgonen därpå hade det dock lugnat ner sig och vi packade än en gång ihop våra saker och fortsatte våran rutt.  Molnen drog snabbt ihop sig igen och efter någon timme hade vi minst 8sekundmeter och snöfall. Vi valde att ganska snabbt slå upp tälten en bit ifrån sjön Gierduosjaure och där låg vi inblåsta i ett och ett halvt dygn. Att vara kissnödig under dessa timmar har nog aldrig känts som en mer avskräckande process. 
Men det var bara att härda ut och under turens tolfte dag kunde vi förflytta oss till raststugan Sjnulttjie. Då det numera mest kändes som att vägen tillbaka till Ammarnäs endast var en transportsträcka så blev vi kvar vid raststugan några dagar. Vi träffade på två trevliga damer som skidat från Gauto till raststugan för att sova över och de bjöd gladeligen bort resterna från middagen till en utsvulten Penélope. Men någon fiskelycka i Suoluojaure var det inte tal om och måltiderna bestod fortfarande av tortellini i någon slags tomatsoppa. 
Allt flöt på som det var planerat tills det kom ett telefonsamtal från Magnus sambo. Hela familjen hade drabbats av magsjuka och det fanns inget annat alternativ än att han var tvungen att ta sig hem. 
De resterande dagarna kändes, tyvärr, som en evig väntan på att få ta sig tillbaka till Ammarnäs. Det fortsatte att blåsa på rätt bra och fiskelyckan vägrade krypa fram. Vi bestämde oss då för att avverka de kvarvarande 3 milen på så få dagar som möjligt. Eftersom att sträckan hela tiden skulle skidas efter Kungsleden så fanns det ingen oro för att vi skulle stöta på barmark. Men det fick vi snabbt ändra våra tankar om. De 10kilometrarna från raststugan upp på kalfjället bjöd på mer barmark än snö och vi fick dra pulkorna utan skidor på fötterna. Men det gick det också! På grund av det taskiga vädret så beslutade vi oss för att övernatta precis innan stigningen upp på kalfjället och efter lite kortspel och uppätandet av den sista godispåsen så kröp vi ned i sovsäckarna och hoppades på lite bättre väder till morgondagen. 
Så kom då onsdagen. Den sista dagen på vår "treveckorstur", skulle det visa sig. Vi klev upp i tid, kokade vatten och blåbärssoppa för att fylla upp alla termosar, valde ut lunchpåsen med mat och stoppade den sista chokladkakan i jackfickan. Och innan klockan 09.00 hade vi avverkat 200 höjdmeter på 2 kilometer. Vädret såg fortfarande helt okej ut och trots snödrev så hade vi god sikt. Detta ändrades dock efter ytterligare någon timme och vi färdades med 20 meters sikt och sidvind med hagel. Några längre pauser var det inte tal om. Vi tog oss tillslut över fjället och väl nere under trädgränsen så mojnade vinden och vi hade en lång sluttning att se fram emot. Nere vid Vindelälven igen och vårt tänkta lunchstopp vid ett rastskydd så träffade vi på en av de andra grupperna. Efter lite "catching up" så fortsatte vi vidare mot Ammarnäs. Sista dagen blev helt enkelt en tur på 24km. 
Jag är inte direkt stolt över min "treveckorstur" i den bemärkelsen att det inte blev tre veckor. Men det var ju faktiskt så att vi skidade längre sträckor än planerat, och det är jag ändå riktigt nöjd över!

/Penélope

Ingen har kommenterat än bli den första!

2013-05-26
20:49:00

FORSRÄNNING
Fem dagars forsränning. Svettigt. Blött. Kallt. Trångt. Ingen roligt vecka alls - eller?  
 
Den här kursen startade för ovanlighetens skull mitt under helgen. Närmare bestämt kl.10.00 på lördagen. Vi åkte i samlad trupp från Storuman och landade i god tid på campingen i Åmsele där vi blev väl mottagna av en av utbildningens instruktörer Janne. Vi blev indelade i två grupper där ena gruppen skulle åka en bit upp för forsen till ett sel och lära sig grunderna i att paddla en gummibåt. Den andra gruppen stannade kvar på campingen och fick lära sig paddla kajak. Solen visade sig från sin bästa sida, dagen till ära, och första dagen gav verkligen mersmak!
Under söndagen fortsatte vi att träna paddelteknik. Vi fick testa att styra gummibåtarna och traversera med kajakerna över strömmande vatten. Brännan i ansiktet bättrades på medan resten av kroppen fick nöja sig med att nödbett få plats i våtdräkterna. Vid sjutiden på kvällarna var det dags för teoripass. Vår kursledare Micke gick igenom det viktigaste inom forsränning och hur vi kan läsa vatten. 
På måndagen fick vi lite omväxling och under förmiddagen begav vi oss till Forsknäckarnas anläggning. Vi möttes av en karismatisk guide vid namn Patrik som skulle ta hand om oss under dagen. Vi fick paddla i nya forsar och även en inblick i hur Patrik driver sin verksamhet. Forsknäckarna är en anläggning med mer aktiviter än bara forsränning och de har fina byggnader att stoltsera med där det bjuds på middagar och husrum för såväl privatpersoner som företagsgrupper. Tyvärr var vår dag så pass fullspäckad att vi inte hann med en rundtur. 
Efter vårat besök hos Patrik så svängde vi in hos Donald i Ekorrsele. Tillsammans med Maria driver han företaget Aurora Borealis där huvudaktiviteten består av hundspannsturer. Donald berättade lite om sin verksamhet och så fick vi självklart möjlighet att hälsa på alla hundar. 
Näst sista dagen var det fokus på gummibåt och säkerhet. Vi tränade på knopar och att kasta kastlina på tid. Vi fick även testa på forssimning och hur man bör göra för att rädda någon som fallit i vattnet. Och själv fick jag erfara hur man absolut INTE bör göra. Jag hamnade nämligen själv i vattnet och vips så var var vi två som behövde lite assistans. "Stå stadigt och var beredd" blev alltså min läxa för dagen!
Dagens teoripass bestod av prov på allt vi lärt oss under de föregående dagarna. Och självklart så klarade hela klassen provet och vi kunde med gott mod slumra in som forsränningsguider! 
Under onsdagmorgon packades alla saker in i bussarna och vi begav oss ner till Vindeln och Wilderness Adventures. Nu skulle vi få forsränna för sista gången under den här kursen. Vi träffade ägaren Janne som berättade lite om företaget och så kom det ett gäng män från den södrare delen av vårt land som skulle följa med oss på tur. Vi fick åka igenom tre forsar totalt och efter första forsen så blev det ett stopp för kaffe och macka. Även denna dagen så sken solen precis som den gjort under över en veckas tid och vi fick vår största utmaning under kursen; att forssimma i Nedre Kvarnforsen. Jag tror de flesta av oss stod och gruvade sig länge innan beslutet togs att hoppa i. För det var stora vågor och nervositeten över att inte veta om det skulle gå att andas normalt eller om munnen varje gång skulle fyllas med vatten i stället för luft var stor. Men vi gjorde det och upp på land klev vi sedan stolta allihopa! 
Även denna dag började lida mot sitt slut och vi tog farväl av alla de instruktörer vi haft under veckan. Och jag tror att vi alla var rörande överens om att detta var den bästa kursen hittills under utbildningen!
 
Penélope
 
Läs 1 kommentar. Lämna den andra kommentaren!

2013-05-19
23:13:00

JÄGAREXAMEN
Efter två veckors lov var det dags för Fjäll 21 att återigen sätta sig i skolbänken. Denna vecka var det jägarexamen som stod på schemat. Från början var det tänkt att vi både skulle ha tid till att göra teoriprovet och uppskjutningen men det visade sig under veckan att vi inte hade tillgång till skjutbanan, så de praktiska proven får vänta till i höst.

Det teoretiska provet fick vi i alla fall möjlighet att göra och där för att guida oss rätt i djungeln av fåglar, hon- och handjur, vapen och lagar var Ulf Ottosson, erfaren jägare som hållit i många jägarexamen-kurser under åren. Under fyra intensiva dagar gick vi igenom det vi skulle kunna inför provet och på kvällarna pluggade vi på egen hand.

På fredagen var det upp till bevis. Det teoretiska provet skulle skrivas! Fjorton smånervösa fjälledarstuderande satte sig vid bänkarna och började kryssa i de förhoppningsvis rätta svaren. Och det gick vägen! Alla blev godkända och nu väntar vi otåligt till hösten då vi ska få göra skjutproven.
Ingen har kommenterat än bli den första!

2013-03-17
12:57:00

PAUS FRÅN "SKOLBÄNKEN"
Under dessa sju veckor har vi en projekt- och praktikperiod där alla i klassen befinner sig i olika delar av landet (och även utanför!) för att jobba med olika projekt och för att testa på arbetslivet inom friluftsliv. 
När alla sedan åter anländer till Storuman startar en av utbildningens tuffaste utmaningar; Treveckorsturen! 
 
Vi ber därför om överseende med att det kommer att vara dåligt med uppdaterande på bloggen under våren. 
Vi hoppas däremot att kunna leverera en hel del fantastiska berättelser och bilder när vi kommer tillbaka! 
 
 
Se till att ta vara på naturen, vårsolen och alla de underbara möjligheterna till utomhusaktiviteter som vårvintern bjuder oss på, så återkommer vi om några veckor igen!
Ingen har kommenterat än bli den första!

2013-03-15
09:21:00

BIVACKVECKA/FJÄLLSÄKERHET
Grönfjäll ja, ett av få ställen i Vilhelminas vildmark som jag aldrig besök men nu kan man bocka av det även. Bivackveckan väckte nog viss nervositet och förväntan hos oss alla. Ingen hadde ju bott i en regelrätt bivack förut (förutom Quince då) så det skulle ju bli spännande.
Det var även den första längre förflyttningen med pulkor och skidor så det krävdes lite fix och vård för att få vissa pulkor kördugliga. Efter ankomsten till Grönfjäll så blev det ca 3 km skidåkning till Grantonskale där vi förhoppningsvis skulle hitta fina hängdrivor till våra byggen. Hyfsat motivationsväder var det även med snödrev och rätt så bra vind. Vi sonderade snödjupet på djupet och på tvären för att hitta så djup snö som möjligt och sedan började ett okänt antal timmars spadsvingande. Snön var minst sagt hård så en såg va ju ett bra komplement för att få ut större bitar och slippa "småsmulor". Gamla minnen från barndommens ivrigt grävande i alla slags snöhögar infann sig. Det var ingen skillnad denna gång för Jag och Ottilia glömde bort allt annat i grävivern, även intag av mat och dryck så vi var ganska mosiga i kropp och knopp när vi var klara. Vi blev väldigt nöja med resultatet i alla fall. Det var dags för nån mat men alla slags matlagning skall bedrivas utanför bivacken pga kolmonoxid förgiftning.
Det har alla anammat bra under veckan och ingen "tippade" pga olydighet på den fronten.
I värsta fall vaknar ni inte mer berättade Åsa och Håkan
 
Veckan har förutom bivack fix innehållit turplanering för turer på "platten" och toppturer, kartrek, säkerhetstänk, nödbivacksprov( alla klarade provet). Bastukväll i Grönfjäll samt våra planerade turer med Håkan och Åsa.
Och inte att förglömma : Att vara utomhus under en längre tid och tackla problem som blöta kläder och krånglande utrustning är ju ovärdeligt. Sista dagen hade vi genomgång av Fjällräddningen och lavinsök med lavinhund. Fantastiskt å se hundarnas effektivitet när det gäller att leta åt personer som e begravda i en lavin.
Tror de flesta har lärt sig en massa bra saker under veckan som sitter kvar i "hårddisken" och fått en och annan aha upplevelse. Det var ett nöjt gäng som satte färden mot Storuman på lördagen.
 
Snöiga hälsningar från veckoansvariga Jim och Magnus
Ingen har kommenterat än bli den första!

2013-02-20
19:00:00

UTRUSTNINGSVECKA

Här kom veckan för att testa kök, kläder, skor och övrig utrustning. Håller jag mig varm? Hur funkar det att laga mat med bensin? Håller jag handskar och skor torra? Sover jag bra i min sovsäck? Såna frågor skulle vi få svar på under den här veckan, så att vi kunde förbereda oss med mer kunskap och prylar inför kommande uteveckor, och inte minst inför treveckorsturen som kommer i april.

 

Under en av dagarna fick vi besök av en journalist, så vi fick ett mittuppslag i VK!

 

Vi åkte med bussar ut i skogen till en plats sex mil norr om Storuman, på södra sidan sjön Storjuktan. Där började vi med att skotta snö i stora högar som sen fick frysa till sig under natten. Första natten sov vi i tält, men dagen efter började vi skotta ur våra snöhögar och bygga våra nya sovplatser inne i snöhögarna. Så de följande två nätterna sov vi i par inne i våra "snökojor", som också kallas för Quincie/Quinzee. Där inne var det tyst, vindstilla och varmare än i tälten.

 

På dagen åkte vi skidor, kollade spår, eldade och gjorde vårt bästa för att hålla oss varma, torra och mätta. Veckan avslutades med att vi fick testa tåligheten på våra Quincies, så vi klev upp på de ca 30 cm tjocka taken. Inga problem! Vad händer om jag hoppar lite? ... Om jag hoppar lite hårdare? TJOFF! Då gick tillslut taken sönder. Men hållbarheten på taken var imponerande starkt för att bara vara ett par decimeter tjockt.

 

/ Veckoansvariga André och Per-Erik

Ingen har kommenterat än bli den första!

2013-02-03
14:04:00

METEOROLOGI
Måndag och det var dags för Meterologi grunder med Håkan. Ett ganska komplext ämne skulle det visa sig. Allt från SMHI, luftryck och corrioliseffekten till barometrars uppbyggnad och väderpinnar.
Vi fick efter en stund egna arbeten som skulle redovisas på power point. Jag fick en aha upplevelse minst sagt om hur man sparar ett arbete på datorn. Blir aldrig en hacker kan jag säga. Men gör om gör rätt har ju sina fördelar då det gäller att trycka in ett förfarande i skallen.
 
Tisdag blev en mixdag med allt från släpande bokrecensioner till hur man gör upp eld i en vanlig gammeldags köksspis. Vilken lucka e ugnen och vilken eldar man i. Kan tyckas som en självklarhet för en del men många fjällstugor vittnar om resterna av okunskap på den fronten. Lämna alltid en stuga i bättre skick när du far var budskapet. Självklart eller???
 
Onsdag och ämnet för dagen = "Sova ute på vintern" Åsa guidade oss genom dagen och visade allt från olika bivacktyper till sin fullmatade ryggsäck med bra utrustning och hur man använder den. Olika tips och tricks avhandlades inom klassen. Vi skrev en riskanalys för kommande vecka och fick även prova att skotta upp en quince( ihålig snöhög ). Det kräver lite spadsvingande för att få högen tillräckligt stor för 2 st pers.
 
Torsdag och Ulla från friluftsfrämjandet höll i dagen. Ämnet var synskadade och hur man kan guida pers med synnedsättning eller blindhet på bästa sätt. Otroligt värdefull dag då vi kommer att hålla i en vecka för synskadade till sommarn. Vi provade att leda varann både inomhus och utomhus med förbundna ögon. Inte helt lätt att beskriva miljön för en som inte ser. Mycke skratt och tok då vi även skulle fika och bre mackor och ta oss dryck som blinda.
En mycket bra dag.
 
Fredag och stora tältfixardagen var kommen. Tälten hadde blivit ihopblandade vid ett tillfälle så nu skulle vi reda upp i oredan. Efter en dryg dag med en del bryderier så blev det dock ordning på torpet. Tack till Magnus(Fjäll 19) på Hilleberg för tips och råd. Vi kan nog lungt konstatera att skallen var mör efter denna dag.
MvH Magnus och Hannes (veckoansvariga)
Ingen har kommenterat än bli den första!

2013-01-06
06:02:00

ALPIN INTRO
Efter ett kort jullov drog utbildningen igång med en rivstart. Två dagar efter nyår åkte vi till Tärnaby för att gå en alpin introduktionskurs i Friluftsfrämjandets regi. Efter lite strul på morgonen fick vi tillslut sätta på oss skidorna och ge oss ut i backen tillsammans med instruktörerna Johnny och Åke. 
 
De började med att visa oss runt i Tärnabys liftsystem för att vi skulle få en uppfattning om vilka pister som finns samtidigt som de kollade av nivån i gruppen. Sedan började kursen på riktigt.  Vi fick bland annat lära oss sträcka på blivande ytterben, åka dynamiskt och ha kroppen i en centrerad position. Det var mycket nya termer med andra  ord, vilket från början var lite frustrerande. Eftersom veckan gick blev det dock lättare och lättare att hänga med när de började svänga sig med skidlärar-lingot. 
 
Under hela veckan filmades vi medan vi tog oss ner för backen. På teoripassen som vi hade varje kväll visade de vad de filmat för att vi själva skulle få se hur vi åker. Många var lite besvikna över att de inte såg lika coola ut som de kände sig. Tack och lov såg det bara bättre och bättre ut vart eftersom dagarna gick. Vid sista filmningen var det stor skillnad på allas åkning! 
 
När veckan var slut fick vi varsitt intyg där det stod att vi nu avklarat Alpin Intokursen och kan jobba som hjälpinstruktör i skidskola. YEY!
 
/Emilia
 
Ingen har kommenterat än bli den första!

2012-12-17
19:00:00

UTFÖRSÅKNING - EGEN FÄRDIGHET

Vilken vecka vi har haft! Man skulle kunna jämföra våra fem dagar i Hemavan med en solsemester på Maldiverna, fast vår ”semester” utspelade sig på vit pudersnö och i tjugo minusgrader.

Vår färd upp till Hemavan på måndagen tärde sig lite olika beroende på vart man befunnit sig under helgen innan. Några valde att åka med den reguljära bussen redan 06.30 medan andra körde privata bilar upp. Efter två timmar på vägen hamnade vi i Tärnaby där vi skulle plocka med oss tre minibussar från skidhemmet som vi kunde använda oss av under veckan. Väl på plats i Hemavan checkade vi in på Hemavans Fjällcenter, stuvade in all packning på rummen och sedan gav vi oss raka vägen till skidbacken! Termometern visade på tjugo kyliga minusgrader så det blev rejält med kläder på och balaclavar som skydd för ansiktet.

Några av oss valde att hyra skidutrustning i Skidshopen på plats, medan andra hade utrustning sen förut. Då det inte fanns några restriktioner på färdmedel den här veckan så användes det både slalom-, snowboard- och telemarksutrustning i backarna. 

Under måndagkväll hade vi veckoansvariga styrt upp en filmvisning i allrummet. Och eftersom att det råkade vara Ottilias födelsedag fick hon självklart välja filmen.

Under tisdagmorgon var det full rulle i köken redan klockan åtta. Det lagades gröt och förbereddes lunch. Planer om dagen smiddes och förväntningarna på åkningen var hög! Temperaturen låg fortfarande strax under tjugo minus och det blev än en gång fysisk förberedelse för rejäl kyla i backen.
Hemavan hade endast Centrumliften igång med tillgång till två pister. Efter lunchen valde många att ta minibussarna till Tärnaby för att testa på åkningen i Anjabacken istället. Här låg det några centimeter pudersnö i pisten och åkningen var fantastisk! Förutom några brädåkare från Tärnabys snowboardlinje hade vi hela backen för oss själva och vi behövde aldrig stå och vänta i liftkön.
Strax innan fyra på eftermiddagen satte vi oss i bussarna igen och rullade till fjällcentret. Klockan fem var det dags för kvällens aktivitet; Yoga. Personalen på Fjällcentret lånade ut ett konferensrum i receptionsbyggnaden där vi kunde sprida ut oss på yogamattor och liggunderlag omringade av ett fyrtiotal värmeljus. Eric höll i ett fantastiskt pass på 1,5 timme och alla deltagare gick sedan avslappnade och harmoniska tillbaka till stugan där det skulle göras middag.

Det blev några grader varmare under onsdagen och många valde att köra direkt till Tärnaby för att åka i Anjabacken. Såhär tredje dagen in i åkningen kändes det att man blivit mer bekväm och medan tiden tickade på i rasande fart gjordes det carvingsvängar, åktes störtlopp och trixades i hoppen. Vid lunchtid åkte vi tillbaka till Hemavan och fortsatte åkningen där.
Med mätta magar stod vi sedan redo utanför simhallen klockan sju för att leka i bassängen, relaxa i bubbelpoolen och testa på ångbastun. Vi hade fått hyra simhallen som låg alldeles intill receptionsbyggnaden och kunde härja fritt i två hela timmar. Och visst satt det fint med lite bad och bastu efter ännu en dag av flera timmars åkning.

Torsdagen fortsatte i samma takt som de föregående dagarna. Vi var snabbt ut i backen och sekunderna det tog för att komma ner till liften kapades för varje åk. Vädret blev mildare och det märktes även på antalet besökare i backen som blygsamt ökade i antal. Det hade även tillkommit en grupp med åkare som var i full gång med att lära sig att åka telemark.
Sista åket den här dagen slutade tyvärr inte så som vi alla hade hoppats på. Ett besök till sjukstugan i Tärnaby fick göras efter att Emilia hoppat i ett av de största hoppen och kommit fel i landningen. Läkarna konstaterade dock snabbt att det rörde sig om att musklerna i ländryggen fått sig en rejäl smäll och efter lite medicinering så kunde hon ta sig för egen maskin ut från sjukan och kvällen kunde fortsätta med musikquiz i puben på Fjällcentret.

Veckans sista dag bestod av att städa ur rummen, packa ihop sina saker och göra rent och snyggt i köken. De flesta valde att åka tillbaka till Storuman ganska tidigt under dagen medan några utnyttjade timmarna till att åka några sista åk i backen. Skidorna lämnades under eftermiddagen sedan motvilligt tillbaka i skidshopen och vi sa adjö och tack för en underbar vecka i Hemavan/Tärnaby! Nu ser vi fram emot ett härligt jullov och att vi kommer tillbaka utvilade efter nyår!

Penélope och Emelie

Ingen har kommenterat än bli den första!

2012-12-09
06:38:00

EKOLOGI OCH JÄGAREXAMEN
Den här veckan fortsatte vi med ekologi och jägarexamen. På måndagen hade André och Magnus planerat dagen. Först åkte vi i samlad trupp till Saras stuga i Granliden där hon väntade med kaffe och kakor. Efter vi fått i oss fikat  tog vi oss ut på fjället och spårade djur. Vi fick se spår av räv, ren och hare samt kvarlevorna av en ren som dött. Efter vi gått runt ett tag på fjället tog vi oss ner i skogslandet och åt lunch. När vi ätit var det dags för ett eldprov. Vi hade 15 minuter på oss att samla ved och få upp en eld. Det visade sig inte vara så enkelt när mycket av veden var stenfrusen. Efter 40 minuter fick vi ge oss. 
 
När det började mörkna åkte vi hem till Magnus familj och blev bjudna på diverse julgott som Magnus sambo Maria fixat fram. Ris á la Malta, pepparkakor, lussebullar och glögg smakade förträffligt efter en heldag utomhus. Väldigt mysigt! 
 
Resten av veckan gick vi igenom olika djur som kan vara bra att kunna när vi ska ta jägarexamen, redovisade lite olika arbeten från tidigare veckor och fick en turskidegenomgång av Magnus och André. De gick igenom olika sorters skidor och hur man packar en pulka. Det var väldigt uppskattat då vi kommer åka mycket turskidor framöver. Bra styrt veckoansvariga!
 
På fredagen skulle vi ha lite julmys och Håkan hade tidigare utsett Fredrik till mysansvarig. När vi kom på morgonen strömmade det julmusik ur högtalarna och Fredrik satt och såg from ut i tomteluva. Lucia kom också på besök med ljus i hår. Med sig hade hon en stjärngosse och två små tomtar. Även fast medodin på "Natten går tunga fjät" inte lät riktigt som man är van var i alla fall inte mina ögon torra efter de tågat ut. 
 
Ingen har kommenterat än bli den första!