Så var det dags igen. Efter flera veckor av lov, projekt och praktiker ses vi i en av Jämtlands västligaste och kanske norsktätaste byar, Storlien.
När jag kommer fram till STF Fjällgården, där vi ska bo, berättar Tina- som äger stället ihop med sin man- att de har haft ca 7°c och regn de senaste dagarna. Men dagen innan vi kom slog det om. Högtrycket var här och det skulle stanna hela vår vecka.
Synskadades Riksförbund och Friluftsfrämjandet har i många år anordnat resor till fjällen för synskadade. I år kom de från bl.a. Skellefteå, Stockholm, Göteborg och Vilhelmina för att än en gång uppleva fjällen. Åtta deltagare som alla har varit på vandringar förut samlas för just det och gott sällskap. Vi kom för detsamma och för att lära oss att ledsaga.
Med mygg och varandra som sällskap ger vi oss av, första dagen, på en vandring i närområdet. Över myren rakt bakom huset och upp i fjällskogen. Vi får lära oss hur det går till att ledsaga. Många vill ha ledsagning på olika sätt; en hand på ledsagarens armbåge eller axel, ett 2m elrör mellan sig eller så har de sin egen hund. Sofia har sin hund med sig. Med hjälp av hunden är hon snabbast av alla och jag är imponerad av hur smidigt det går, hon har bra balans och korrigerar snesteg. Hon föddes blind och har vant sig vid att ramla säger hon.
Dag två vill halva gruppen vara ute längre och sova i tält. De vandrar från Rundhögen till Blåhammaren och efter övernattning fortsätter de mot Storulvåns fjällstation. Efter två nätter kommer de hem utarbetade och nöjda.
De som var kvar gjorde dagsvandringar. Vi gick till vattenfallet Brudslöjan i minst sagt brokig och stenig terräng. Det satte oss och deltagarna på prov och man märker att leder man själv inte hade valt att ledsaga faktiskt funkar. Nästa tur utgick från Storulvån för att utforska dess fjäll, en sommarvarm dag med fina leder och glatt humör.
Nästa dag, då åskan drog in, åkte vi på historiskt äventyr. Vår vandring i Handöl blev stoppad av en avstängd hängbro men vi fann annat att göra. Till våra frasiga våfflor med hjortronsylt fick vi höra historien om alla de Karolinerna som stupade på Karl den XII:s tid i fjällområdet där vi vandrat. Det är häftigt att tänka att det hänt så mycket där man satt sina fötter.
Efter att vi återförenats gjorde vi en gemensam botanisk vandring på Blomsterstigen, som börjar i Storlien, där vi också lärde oss historian om Dr. Westerlunds hälsoarbete på orten.
Det är ett glatt gäng och stämningen är bra, en feelgood start efter sommaren helt enkelt. Veckan avslutas med tre rätters middag och kulturkväll. Det blir många tal, sång och musik med gitarr, flöjt och klappande.
Tack för en vecka bättre än jag kunnat ana.
Lina Segergren